Femton skäl att besöka London i höst

Ibland måste man unna sig lite lyx. Jag och min sambo var i London i helgen och passade på att besöka Jamie Olivers berömda restaurang Fifteen. Restaurangen öppnade i november 2002 och skapandet filmades och visades på burken som Jamie´s Kitchen. Kort handlar det om att ge unga människor med en problemfylld bakgrund en andra chans att hitta sin plats i yrkeslivet.

Har alltid gillat Jamie Olivers inställning till mat, blev nyfiken och bokade ett bord för två via nätet. Det var ett lyckodrag och blev vår weekends absoluta höjdpunkt. Fifteen ligger lite avigt till i norra London, men vi tog tricken till Old Street Station och gick den sista biten. Omgärdad av byggställningar och allt annat än fashionabla Londongator, låg vårt mål i ett diskret skimmer av rosa belysning. Först kom vi in i den något enklare trattorian och möttes av en vägg av välmående sorl och goda dofter. Vi var tidiga och hänvisades till baren där vi tog varsin drink. Jag provade Jamies version av en Margarita med Nardini Acqua di Cedro, Jose Cuervo tequila, limejuice och färsk chilifrukt. Härlig kontrast mellan den iskalla drycken och hettan från chilin.

Eftersom vi bokat bord i the dining room, som bara serverar avsmakningsmenyer, så fick vi gå en trappa ned till en avslappnat inredd källarlokal. Vi fick välja mellan fyra sallader, fyra primi, fyra secondi och fyra dolce. Jag valde krabbsallad och vår vinkypare var absolut fantastisk. Trots att han hade apmycket att göra så var han fokuserad, avslappnad, underhållande och mycket kunnig. Innan salladen serverade han en Aperitivo, ett glas champagne (Gosset Brut Excellence), som var det godaste glas bubbel som kittlat mitt gomsegel.

Jag valde krabbsallad och Lotta mozzarellasallad. Till det serverades det Höpler Grüner Veltliner (2008) Burgenland, Österrike respektive Pieropan Soave Pieropan (2008) Veneto, Italien.

Till primi gick jag på Gnocci med rökt ål och Lotta Risotto med säsongens svamp. Vinerna var Fairview Viognier, 2007, Western Cape från Sydafrika respektive Cesconi Pinot Grigio, 2006, Trentino Alto Adige från Italien.

Som secondi valde vi båda Fisherman´s stew, som var en tomatbaserad skaldjursgryta. Det var den enda rätten som ”bara” fick en åtta av tio möjliga. Vi hade båda ätit mer spännande skaldjursgrytor. Men vinet var återigen tiostjärnigt. Vi fick njuta av ett rosévin som hette Atlas de Ruesca Garnacha Rosado (2008), Calatayud, Spanien.

Fisherman's stew
Fishermans stew.

Avslutningen var magnifik. Lotta åt pannacotta ackompanjerat av ett glas Anselmi I Capiteli, 2006 – Veneto, Italien. Och jag åt två av husest utvalda ostar med ett glas Quina de la Rosa, vintage port (2003) – Douro, Portugal.

Notan slutade på 240 pund, så nu blir det blodpudding ett par veckor. Men det var det tammefasiken värt. Och vid nästa lön ska vi försöka återskapa menyn hemma nu när det finns ett sådant kanonutbud på Liljeholmstorget.

//Jens

Tags: , , ,

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: